Det blir inte mindre förargligt för det. Jag skulle önska, att hon aldrig finge reda på det. Jag kunde naturligtvis säga, att jag ställt undan vasen. Men skärvorna!
Skärvorna? upprepade Ludwig. Det är ju en smal sak. Dem tar jag och gräver ner dem. En mörk natt.
Så att ingen ser det?
Så att ingen ser det!
Och du skvallrar inte?
Å hut! sa Ludwig.
Då fick han två kyssar. Och uppmuntrad härav, krängde han av sig pyjamasrocken, bredde ut den på golvet och började fylla den med skärvor.
I detsamma knackade det på sängkammardörren. Å, herregud! viskade fru
Olga. Det är Bollan!
Hon frågade:
Vem där?