Nej, det var väl det, att hela tunga livsarbetet skulle taga sin början just som hon steg ur kärran. Taga sin början utan återvändo. Det kändes som en tung hand och flickkroppen spjärnade mot.
Och ändå är det bara det en trivs med, tänkte mor i Sutre.
Till sist.
Tankarna bli korta och stadiga, mest som de voro av kött och blod. Jag har bara fyra.
Den ena tanken heter Lars, den andra heter Anders, den tredje Stava och den fjärde Daniel.
Och så hela Sutre. Men det är inte en tanke.
Det är käringen själv.
Som hon nu satt där under storeken med postillan i knät till synes läsande, gingo barnen förbi henne, alla fyra i kyrkkläder.
Först kom Lars, huvudet sänkt, ögonlocken tunga, pannan rynkad.
Det är hela gästgiveriet, tänkte mor, smög en blick i smyg till sonen. Det är privilegier och skjutsstadga och länsstyrelse och sockenstämma och sju sorger för det dagliga.