Härnäst kom Anders, mössan i nacken så att solbrännsranden ohöljd lyste som ett ärr tvärs över pannan.
Det är hästar och åk, tänkte mor, det är vägar och broar och bommar och skjutspengar och resenärer av alla slag.
Hon log åt sin tankelek.
Härnäst kom Stava.
Kök och klädkammare, tänkte mor.
Sist kom Daniel.
Som han var yngst och kälen gick han icke förbi utan ställde sig tätt intill mor.
Då spratt hon till och rodnade.
Vad en tänker tok! Är detta gudsbetraktelser.
Och hon förde fingret till skriften i David Rygelii postilla, läste: