Bänn upp det! befallde greven.
Bågen brast och rutorna föllo slamrande mot stentrappan.
Färdigt? frågade greven. Träsken nickade. Greven lyfte åter bort haspen, stötte upp dörren, och i det han hastigt drog sig baklänges mot fönstret, ropade han:
Stig in, kära länsman, stig in!
Ingen svarade och dörröppningens mörker förblev lika tom. Greven svor till.
Spökar det i Sutre? Eller skulle min behornade kompanjon vara i farvattnet?
Varsel! sade Träsken.
Gästgivarn gick ut i förstugan. Efter ett ögonblick hördes ljudet av knuffar, träskor som slamrade mot golv och väggar, svordomar. Och två stora kroppar vältrade in genom dörren. Gästgivarn och Raggen.
Vad i jistine? skrek gumman.
Gästgivarn sög blodet från såriga knogar.