Vad gör det, vad som sägs, sade hon. Basilius stannar här tills mor hans annorlunda bestämmer. Och då ska hon säga det själv eller skicka skriftligt om det.
Ja, varföre ljuga, varföre ljuga? mumlade Träsken.
Men greven lade huvudet på sned och betraktade oavvänt och med leende min gästgivarns beskuggade anlete.
Och vad säger husbond själv? undrade han. Vad säger gästgivarn?
Gästgivarn makade sig långsamt bort till Träskens fönster. Han sade:
Det är mor som bestämmer.
Det är Stava, sade mor i Sutre. Basilius är salig gästgivarns dotterson så visst som min. Han stannar i Sutre, så länge Stava tycker.
Då hördes en kort, kärv knackning på förstudörren. Greven gjorde ett kast bort till dörren, lade haspen på. Därpå vände han sig till Träsken, viskade:
Öppna fönstret!
Träskens händer flögo upp och ned över rutorna. Fönstret var spikat.