Herr greven sprattlade till, som om han redan känt repet.
Och hemgiften? frågade han. Hur stor blir hemgiften?
Ja, nu är vi där, sade länsman.
Han tog av sig brillorna och torkade glasen. Och under tiden blundade han och talade:
Det är klart, att greven ska ha hemgift. För eljest ryker han in, och då är det så mycket annat som ryker. Go' vänner, si! Vi är allesammans go' vänner. Och därför ska vi tänka oss för. Till exempel, inte är gästgivarns betjänt med att jungfru Stava blir avhyst från Frönsan? Och så har vi den lilla gossen, som är så klen. Om greven kommer på grön kvist, så gör han något för den lille gossen. Det får vi som kristna människor tänka på. Och så har vi Träsken. Inte blir han glad, om det kommer rättsbetjänter till Frönsan. Och det ena med det andra. Nej, nog ska vi hjälpa greven till hemgift. Men först ska vi ha trolovningen inför präst. För det har jag lovt Luther.
Och fått betalt? insköt greven.
Men länsman suckade.
Nä, nä, män. Inte än. De där köpmännen är inte goda att tas med. Säger vi då, att vi trolovar oss med lilla gullet i kväll?
Hemgiften först, sade greven. Kontanter.
Länsman satte på sig brillorna, vätte på tummen och började bläddra i luntorna.