Men visste litet, vad som skulle komma.
Anders! ropade länsman i förstudörren. Anders!
Här är han! svarades nerifrån.
Säg åt människan i köket, att hon kommer, befallde länsman. Åter vid bordet röck han i duken, så att glas och tallrikar skramlade samman.
Hav undan skiten! röt han. Här ska skrivas.
I jistinijistinije, kved mor i Sutre. Ska här skrivas? Då vet en! Då vet en vad klockan är slagen.
Men Träsken och Valborg kretsade snabbt likt skrämda svalor kring bordet, som snart var avdukat. Länsman ordnade ljusen, bredde ut sina papper, pekade med pennan på mor i Sutre.
Vad heter hon?
Det med! kved gumman. Är han så ilsk så han tappar minnet.
Och hon skrek: