Hon spratt till. Någonting strök henne över ryggen, for kors och tvärs som en sökande råtta.
Är du vaken? frågade hon, vände sig mödosamt om och fann Basilius storögd och klarvaken. Han låg och lekte med sina händer i luften. Och strök gumman över ryggen.
Nej då, sade han, inte var det gästgivarn, som skrämde mig.
Gumman tog hans händer och stoppade ned dem under täcket.
Hur kan du veta, vad jag sitter och grunnar på? frågade hon.
Men han sade:
Nej, inte var det gästgivarn. Hade han skrämt mig, så hade jag inte blitt rädd. Som han slår i dörrar och domderar.
Vem var det då? frågade gumman.
Han log och svarade:
Det var mormor, vet jag.