Nej, nu stannar du hos mig, avgjorde gumman. Jag gitter inte vara ensam med allt det tjuvföljet strykande kring knutarna. Hör du?
Han svarade icke, men hon hörde att han trevade efter låset. Det har en för att en är beskedlig, tänkte hon. Han vålar mig inte mer än en katt. Det är som jag inte funnes.
Och sinnet rann på henne. Hon skrek:
Hör du, vad jag säger, din storsnute? Du går inte dit?
Men han öppnade dörren.
Då sade hon:
För du har inge där att skaffa. Valborg är uppe på loftet.
Och hon tänkte:
Vad i herrans namn säger jag? Står jag och ljuger?
Daniel stängde dörren.