Vad gör hon på loftet?
Han tror att jag ljuger! tänkte mor i Sutre.
Hon fräste:
Jistine, kan jag vet det? Sväran är också där. Så du ska inte gå dit.
Hon fortsatte i en ramsa:
Nu kan du väl vara lugn då. En stund. Eftersom det bara är jäntan du tänker på. Jämt och samt. Aldrig gör du annat än springer efter jäntan. Det duger du till. Ingenting annat.
Hon fortsatte att brumma. Men plötsligt snurrade hon runt i dimman.
Vart ska du gå? Tror du jag ljuger, pojk! Att du inte skäms! Gå inte upp på loftet! Vänt, ska du få höra. Hur det var. Gå inte upp på loftet, säger jag. För jag har lovt Valborg att hon ska få vara i fred.
I fred? upprepade Daniel.
Gumman kippade efter andan.