En ung kvinna, ännu icke mor, på knä för mor i Sutre!
Sista lågan slocknade.
Ja, det är väl hans sätt att hålla sina löften, sade mor i Sutre. Hon trevade efter flickan, men fann henne icke. Hon gick bort till skänken.
Vänta litet, sade hon, så ska jag lysa er ut.
När ljuset till sist blev funnet och tänt, hade Frönsagreven och lilla mamsellen redan lämnat salen.
Gumman ställde sig i det uppbrutna fönstret. Efter en stund förnam hon ett svagt hjulgnissel, ett svagt rassel i gruset.
Han har virat halm kring hovarna, tänkte hon. Ja, nog kan han sina konster.
Och hon suckade och sade:
Gudskelov! Nu får jag ta fatt på mitt.
Hon tog fram ännu ett ljus.