Han brummade:
Jag har väl annat att göra. Än att ligga.
Hon vände sig till Anders.
Gå du till köket och sätt på vattenkitteln. Den står vid spisen. Det tör finnas glöd kvar.
Och då han lommade bort, ropade hon efter honom:
Du får bära hit vattnet själv. Jag vill inte att kvinnfolken ska komma.
Hon vände sig åter till länsman.
Ska det bli skallgång?
Han nickade. Hon stirrade framför sig, rynkade ögonbrynen.
Så sade hon: