De satte sig i gång ned mot stora landsvägen, följande gruvstigen, jämn och god, fast övervuxen. Daniel som gick först måste då och då vrida på huvudet för att kasta en blick på korgen eller på mor. Ty gumstackarn måste gå baklänges, dragandes det genstörtiga kräket vid tjudret. Hon tyckte sig höra ett kluckande, dämpat skratt.
Vill han inte gå i tjuder, den rackarn? sporde Daniel.
Det tör du veta bäst, som ledde ut'en i tjuder, snäste gumman. Och slapp att höra det satans fnisset.
Efter en stund sade hon:
Vad ska du göra med grannlåten?
Ocken? frågade Daniel.
Grannlåten du har i fickan.
Daniel harsklade sig och spottade.
Åsch, sade han, det är bara strunt. Jag lovte Lasse en käpphäst.
Jag hörde det, sade gumman, jag hörde att du lovt Lasse en käpphäst, när du kom tillbaka från gruvkärret.