Va'nt' som sa atten sprang eft' flicka —?
Slutligen lyfte Träsken sina händer, skilde dem åt, höll upp högra pekfingret och stirrade envist på signetringen.
Varföre då, då? sade han; och då ingen svarade:
Är det något fel med Valborg?
Med Valborg? upprepade gästgivarn i fållbänken, gjorde stora ögonen. Vad skulle det vara? Inte vet jag något.
Int' annt' — snattrade sväran — int' annt' ho spring efter Danjel.
Mor i Sutre sade, ryggen vänd åt de andra:
Det finns ingen skavank hos jäntan. Hon är den liksta svära en kunde få, för den delen.
På tå och ivrigt tummande mössan smög Daniel sig bort till spisen, åkte upp på hällen, där det var som mörkast och blev sittande med sänkt huvud, sakta dinglande ben.
Nå! sade Träsken och drev plötsligt knogarna i bordet. Nå. Varföre då, då? Är det hemgiften? Är det där skon klämmer?