Gästgivarn satte sig långsamt upp, strök över benen ända ned till haserna och upp igen. Sade:
Den blir det väl bra med. Den har vi väl inte tänkt på.
Nä int' nåt, int' nåt, int' nåt! snattrade sväran. Int' nåt ha'n tänkt på tocke —
Men mor i Sutre sade:
Vad ska det var bra att åma sig? Vill Träsken tala om hemgiften, så låt'en.
Hon hällde upp supan i muggen och ställde den framför gästen.
Väl bekomme, sade hon, neg och log över hela ansiktet. Och plötsligt tog hon ett grabbtag i de svarta öronlockarna hans.
Inte tar en en gammal räv vid örona, inte. Träsken och jag är kända sen barndomen, så vad det anbelangar har vi inte något hymmel. Ger han sin dotter så ger jag min pojk och en får väl se, hur det kan väga.
Träsken sköt henne varligt åt sidan, vände sig åter till gästgivarn.
Du! Lars! sade han, satte vänstra armbågen på bordet, höll handen med utspärrade, ringbeprydda fingrar framför sig.