Angår det dig? snäste gumman. Men plötsligt stack hon huvudet inom trappdörren, ropade:
Ska han inte ha någon mat då, token?
Maten får de väl hos prästen, trodde Valborg. Och Daniel rabblade en sockenramsa:
Vetja va prästen i Raslinge äter, sur sill i helg, i söcken ruttna potäter.
Äss, äss, äss! fräste gumman. Kvicker var så kvick att en såg aldrig annat än rumpan på'n.
Smällde igen dörren.
Sväran hängde vid fönstret, svept i gardinen så att endast nässpetsen och de oroligt flackande ögonen och munnen voro fria.
Si, si, si, si, si, vispade tungspetsen mellan tänderna, sisisi en sån lita e!
Ocken är liten? undrade mor i Sutre, ryggen vänd mot fönstret. Men sväran hörde henne icke, fortfor:
Sisisi, svart som ett kolstycke, grann som ett gulläpple. Sisisi, e sån lita e!