Pojken sprang i kapp flickorna.
Di ska ha mat, di med, flämtade han. Sade ingenting vidare förrän de hunnit fram till åkergläntan vid ögårn. Gästgivarn var långt ute på åkern, gick sin sega gång fåra upp och fåra ned. Sent omsider kom han fram till barnen, som slagit sig ned i gräset runt korgen. Flickorna lyfte av locket. Gästgivarn tog bröd och sovel, skar det och gav först barnen, sedan sig själv. Men pojken tog inte emot.
Hemmase har di bättre, sade han.
Gästgivarn log.
För hemmase har di stek, upplyste pojken, för hemmase har di främmat i storstugan.
Och gästgivarn nickade, lät maten tysta mun. När korgen var läns, lade han på locket, sade:
Ska I gå hem nu?
De reste sig, flickorna togo korgen. Lasse dröjde en stund, sade:
Det blir väl inte mycket över sen, inte?
Sen? upprepade gästgivarn.