Ja, sen, sade pojken, sen de ätit sig mätta allihopa?
Gästgivarn drog honom varligt i örat.
Det tör väl tya för dig, fast du är stor om magen.
Han återvände till plogen och barnen återvände hem. Då de kommo till stupet, där stigen löper utför klinten, kunde de rätt tydligt skönja hela hopen strykare. Flickorna räknade till över tjugu.
Senare, då ljusen tändes i Sutre, kommo strykarna närmre, lägrade sig slutligen vid grindstolpen. Därifrån sågo de faten bäras till storstugan. De sågo Träsken bära stekfatet på sina tio fingertoppar, de sågo moran rulla omkring med ostkakan, de sågo Valborg med brickan full av såsskålar och gräddsnipor och syltskålar, sist sågo de Basilius bärande i båda händer en förläggarslev av silver. Då smet Raggen inom stängslet och hejdade pojken.
Vem har I i storstugan? frågade han.
Det visste inte Basilius eller skämdes att säga.
Basilius! ropade mor genom fönstret, var blir du med sleven?
Men Raggen höll honom kvar.
Har du inte mål i mun, kytte? Vart tog kolrakärran vägen?