Nej, sade gubben och grinade illfundigt. Det var nog honom du tänkte på, när du sa, att son din var för god för Sutre.
Men gästgivarmor förstod ingenting utan gubben måtte upprepa ord för ord vad hon sagt den första dagen i Sutre.
Då rodnade mor i Sutre ända upp i öronsnibbarna.
Det var skam till minne du har! sade hon.
Överord minns en nog, sade gubben.
Men jag har glömt det, jag, försäkrade mor i Sutre.
Du blir väl påmind, sade gubben.
Men mor i Sutre tänkte inte vidare på den saken förrän den dagen, då gästgivarn dog. Sedan han bett barn och husfolk om förlåtelse, anropade han hustrun om tillgift för vad han mot henne brutit.
Vad skulle det vara? frågade mor i Sutre, satte händerna i sidorna. Gästgivarn räknade upp en del och nämnde som det värsta, att han tagit henne mot hennes vilja.
Än sen då? sade mor i Sutre.