—Frun är i sängkammarn. Men hon är sjuk åt hjärtat, så det är nog inte värt, han går in—
—Skrek han mycket? frågade Abraham.
—Jo, det var rent hemskt—
Nu kom syster Agnes ut i tamburen. Hon var ovanligt blid och mild.
Abraham frös, så att han skakade.
—Ja, kära du—om det bara kunde lända dig till varning. Lisen, var snäll och gå till doktorn och bed honom titta upp efter middan.
Abraham smög sig ut. Han gick upp till Louise.
—Nu har han ljugit ihjäl mig, sade han och började snyfta.
—Har han ljugit, så ska han ta igen, sade Louise.
Vid fyratiden återvände Aposteln till sitt hem. Det hade varit en stor dag, och han var glad och belåten och hungrig.
Han tog fram den smala lilla nyckel, som passade i patentlåset och öppnade. Men dörren var försedd med ytterligare en av dessa moderna uppfinningar, säkerhetskedjan. Och kedjan låg i lås.