—Tänker herrarna riva och bygga nytt?
—Inte, inte, det blir för dyrt—
—Ja, då säljer jag hellre till stan.
Då spände skomakaren ögonen i honom och höjande sin valkiga hand, sade han med mäktig fast gäll stämma:
—Nu ska han höra sanningen, lilla människa. Står han med oss, så står han med Jesum Christum. Men står han med Bethanisterna, då står han med djävulen.
—Jag står på arbetarnas sida, sade Julius Krok.
—Då står han allra sämst, sade Hagelin, vände och gick.
Äntligen fick ingenjören en stunds vila. Livet, stridiga viljor hade brusat ikring honom, och han var matt och yr och knäsvag. Men han var på samma gång mycket stolt. Och med lugn värdighet trädde han in till sin familj och slog sig ned vid frukostbordet. Han drack sitt kaffe i djupa klunkar.
—Marie, nu kan jag berätta en nyhet. Jag har två bud på Blekängen. Ett från staden och ett från Hagelinarna.
Förvåningen var stor, och ingenjören kunde icke neka sig en triumf.