Där stod hon inför honom, och han var blek och rynkade pannan som i vrede, öronlocken låg ned över ögat.
—Jag har kommit, sade han kort och bestämt, för att göra fröken Marie en allvarlig fråga.
I sin halvt vanvettiga rädsla hakade flickan upp sig på ordet fröken.
Vad för slag, kallade han henne fröken?
—Gode ingenjören, jag är ju bara en mamsell.
Julius Krok återfick sin naturliga ungdomliga färg. Han lade ifrån sig cylindern, satte sig vid bordet och började utveckla skälen för bortläggandet av tilltalsordet mamsell. Han hade mycket demokratiska idéer. Marie nickade gillande och sade:
—Ja, det står så i Aftonbladet. Far har också läst det, att man ska kalla alla ogifta för fröken—
Hon lade en viss tonvikt på ogifta, möjligen för att leda honom in på en annan tankegång. Men under en god halvtimme utvecklade och förfäktade han sina sociala idéer. Och för första gången fann Marie dessa argumenteringar en smula långtråkiga.
Plötsligt avbröt han sig, skrattade till och drog i locken. Och utan förlägenhet sade han—
—Nej, vet Marie va? Här sitter jag och pratar—och jag, som var kommen för att fria—
—Jag kunde nog se det, sade hon och nickade förnumstigt. Ingenjören är så vådligt fin, så—