—Således, sade Aposteln och gjorde en sammanfattande åtbörd. Blekängen blir herrarnas affär. Varken staden eller Zion köper i otid. Och Backarna lämnas åt mig—
—Mja, joo—mumlade Bethania. Zion ryckte ännu en gång på axlarna. Och det blev tyst.
Efter en stund sade Hagelin:
—Ja, nu skall jag för min del inte längre uppehålla herr lektorn. Gör direktörn sällskap?
Mja, joo, jag skulle kanske—
—Behövs inga omsvep, sade Hagelin och gick.
Lektor Holmin och byggmästare Larsson betraktade varandra uppmärksamt.
Och Larsson blinkade.
—Det var nödvändigt, sade lektorn. Vi måste ta honom med. Zionsborg och staden äro de enda tänkbara spekulanterna på Blekängen. Men jag lovar direktörn, att då tiden är inne, ska jag göra rent hus och sopa ut honom som den smuts, han är—
Larssons rygg gick i vågor.
—Mja, lektorn är en modig man—