—Inte för Backarnas räkning. Nej tack så hjärtligt. Jag går bara och väntar på, att den där solen skall falla som en pannkaka. Det är inte bara ren elakhet. Jag tycker ni sköter er plats så bra, så jag vill gärna behålla er.—
—Det får ni inte ändå.
Blenda nickade förtröstansfull. Hon steg längre in i rummet och såg sig omkring.
—Hur bor ni egentligen? Har ni det bra?
—Jo tack.—Säg mig, varför har ni tagit hit den där Evelin?
—Därför att hon kom och sökte arbete.—Är det annars något, jag skall redogöra för.
—Nej tack. Men schack blir det inte i kväll.
Då sade fru Hyltenius, och hennes röst svällde och skalv av ett visst patos:
—Jag skall bliva mycket stolt den dag, då jag har lärt herr Abraham
Krok en smula hövlighet.
—Har jag varit ohövlig? Förlåt! Men jag kan inte vara hövlig, alltid och allestädes. Och det är tämligen sent. Och det här är mitt rum.—