—Vad gör ni här?
Evelin smög sig undan i mörkret och fnittrade mjukt.
—Hennes nåd har befallt mig hit.
Abraham gick upp på sitt rum. Det var för tidigt att gå till sängs. Han satte sig i fönstret och skrev i notboken ett brev till Elsa. Efter en stund knackade det på dörren, och fru Enberg stack in huvudet.
—Kära hjärtanes, inte ska herr Abraham sitta här i sin ensamhet—
—Jo, just precis det, sade Abraham. Då försvann fru Enberg, och Abraham slutade sitt brev och rev sönder papperet. I detsamma knackade det lätt och hastigt, och Blenda steg in utan att ha väntat svar.
—Schacket då? sade hon.
—Det får vara i kväll.
—Hör nu—har det gått ikull på Backarna?
—Ikull? Visst inte! Vi ha omsatt våra växlar, och det går som om det vore smort. Fast nog är det ont om pengar. Ja, fru Hyltenius har väl inga till överlopps?—