Hagelin betraktade honom välvilligt uppmärksamt.
—Ja, herr Krok, smålog han. Enfin seuls! Får jag inte nu bjuda på en grogg? Eller kanske ett glas punsch? Genuin swedish punsch. Jag har visst en butelj—
Abraham kastade sig åt sidan och rusade nedför trapporna, grep kappa och hatt i förbifarten.
När han kom ned, såg han Gusten springa in i Sofiagatan. Ohlsson stod barhuvad på trappan. Och svor.
—Vad tog det åt honom?
—Den—svor Ohlsson. Han har gått hela året och grubblat över menedshistorien. Ja, va' fan ska man vara hjälpsam för? Hjälpa ett sådant ruttet fä som Liter-Pelle. Nu är han slut, unga pojken.
Abraham steg ned på gatan.
Ohlsson sade:
—Men ta mig fan, om jag är slut. Vill herrn, så går jag raka vägen in och sticker kniven i honom. Va? Här finns inga vittnen.
—Gör det, sade Abraham. Jag lovar att ange er för polisen i morgon bitti. God natt.