Plötsligt drog han till sig repet, rullade ihop det till en klump och kastade den över axeln. Den föll nedanför sängen. Abraham böjde sig hastigt ned och tog upp repet. Han gick på tå ut i salen, stängde dörren efter sig. Han släckte salskronan och gick ut i köket. Med några vedpinnar gjorde han upp eld i spisen, stoppade ned repet och lade på ringarna. Därefter gick han in i faderns rum och satte sig vid skrivbordet.
Han fann en i fyra delar väl och noggrant hopviken lapp. Han vecklade upp den och läste:
"Det finns situationer, ur vilka en gentleman endast har en utväg."
Orden voro skrivna inom citationstecken.
Abraham letade långsamt och trött genom minnet, genom dagar och år. Slutligen såg han herr Vickbergs skrumpna hand som sträcktes fram ur en krossad fönsterruta. Men Abraham dröjde icke vid Backarna. Allt under det att han sönderrev lappen i allt mindre och mindre bitar, fortsatte han den oändligt långa och tunga vägen till Björkenäs. Nu blev det äntligen vila för tankarna, ett stort och gott lugn att dröja hos den vita elfenbensdockan.
* * * * *
Ingenjören satte sig bredvid honom och lade händerna på bordet. Vänstra handen var fri från fläckar, likaså bindeln kring halsen. Ansiktet var blåvitt.
Ingenjören nickade långsamt. Och då Abraham icke besvarade hälsningen, sade han:
—Du får förlåta din gamle far. Det har varit en svår natt.
Abraham gjorde en rörelse för att smeka honom. Men händerna föllo ned på bordet. Han brast i gråt. Ingenjören strök honom över nacken och skuldrorna. Han upprepade: