—Det är inte sant. Bror ska inte skämta i sådana här saker. Det bevisar en smutsig fantasi.
—Det är ingen fantasi alls, sade häradshövdingen. Och till auktionsförrättaren: Jag antar att jag är känd, öh, öh, öh—Och till Aposteln: Jag köper för fru Hyltenius' räkning.
Aposteln var spak.
—Kära bror, kära bror sa' ju att hon icke var spekulant, i förrgår senast—
Björner vidrörde honom med sin mage.
—Förrgår ja. Men nu lär det ha blivit en ny herre på Björkenäs. Ser bror, det finns inte bara sedliga värden här i livet, öh, öh. Det finns också osedliga—
—Bror har en smutsig fantasi, sade Aposteln, men den stolta krigsfanfaren ljöd oändligen tam denna gång.
Han tog fram sin anteckningsbok, där alla elementargossars synder voro bokförda, och kalkylerade. Ren förlust minst tjugutusen kronor!
Då gick Aposteln hem. Han gick, han flaxade icke. Men när han kom in till Louise, kastade han sig framstupa på sängen.
—Vad är det? skrek Louise. Gråt inte, Paulus, gråt inte.