—Jag har förlorat—tjugutusen—
—Ingenting annat, suckade Louise. Ty hon var kvinna. Och av tio kvinnor klaga de nio överljutt, där de förlora en älskare, eller en vacker spegel eller ett vissnat rosenblad. Men endast den tionde förstår att värdigt begråta en förlust på tjugutusen kronor.
* * * * *
Abraham Björner var och förblev dagens hjälte. Han rullade i en ellips kring konungens bild, som också kunde vara hans egen. Och de goda borgare roterade kring hans väldiga person, snuddade vid hans mage och sögo visdom av hans läppar.
Han talade om för dem, att de voro obegripligt stora som nöt betraktade.
Varför hade de icke köpt Blekängen?
Och Backarna?
Nu hade fru Hyltenius köpt igen Backarna och förtjänat tiotusen på nio månader. Icke illa.
Och ett konsortium bestående av fru Hyltenius, greve Bergfeldt, brukspatron Lilja och häradshövding Björner hade köpt Blekängen. Priset? Obekant. Men nog skulle staden bjudas både peppar och salt och ättika, när det äntligen bleve fråga om stadsdelens reglering.
Då suckade de goda borgare, ty de voro skattskyldiga under staden. Och även under häradshövding Björner.