* * * * *
Och i skymningen gick Abraham hem. Genom Blekängen, över Backarna, den oändliga slingrande vägen.
Han var för trött att tänka.
Men när han kom i allén och såg ljuset glimra mellan träden, gladde han sig åt brasan och de små rummens lugn. Ofrivilligt böjde han huvudet och krökte knäna.
De fyra hundarna rusade emot honom, skällde av glädje, togo språng.
Ostyriga och nyckfulla. Icke olika de fyra vindar, som bestämma Vår
Herres väder och människors öden.
End of Project Gutenberg's Vi Bookar, Krokar och Rothar, by Hjalmar Bergman