Vid sjutiden knackade det på dörren. Broms flög upp.
—Vem kan det vara?
—Inte ska morfar bli rädd. Det är ju bara Sörman.
—Ja visst ja, suckade gubben och gick att öppna för sin förtrogne.
Louise gömde sig under bordet, hon tyckte inte om Sörman.
—Kan lilla Lova säga oss, vad Sörman är för en?
—Sörman är en tjuvstryker.
—He, he, he, där hör han! Vem säger det?
—Barnen.
—He, he, he, såna elaka ungar. Va säger de om morfar?
—Morfar är fan själv.