Karl Alfred Melin.
Karl Alfred Melin (född 1849) står i litterärt hänseende närmast Namnlösa sällskapets skalder. Han är en fin lyriker, som gärna besjunger ämnen ur sagan, historien och naturen. Melin debuterade med diktcykeln Humleplockningen, i vilken han låter flera personer, vilka äro sysselsatta med att plocka humle, under arbetet förtälja var sin berättelse eller föredraga en visa. I diktcykeln förekommer den bekanta sången Signes visa. Denna och flera andra av hans dikter ha blivit tonsatta. Högst har Melins diktning likväl nått i de av en frisk humor präglade Skärgårdsbilder, vilka ingå i hans båda samlingar Dikter, men som även utkommit i en särskild volym. I dessa ger han präktiga teckningar ur kustbefolkningens liv. För övrigt har Melin gjort sig känd som dramatiker (sagospelet Snövit, Versdramen Vid Breitenfeld), och som en lycklig författare för ungdomen framstår han i äventyrsböckerna De svarta vikingarnas saga och Tjuvbandet i Dägerö skärgård.
Ernst Josephson.
Ernst Josephson (född 1851, död 1906) har som målare gjort sig ett berömt namn i vår konsthistoria, men han var även en betydande lyriker, som i ett par samlingar dikter (Svarta rosor och Gula rosor, sedan utgivna i en volym under titeln Svarta rosor och gula), med färgrikedom, naivitet och ett varmt hjärta besjöng skilda ämnen. Särskilt äro hans bilder från södern och ett par grupper barnvisor, av vilka han i den ena förtäljer sina egna barndomsminnen, utmärkande för Josephsons diktning. Stundom hämtade han motiven från naturen, men vanligen är det människan, som är föremål för hans ibland muntert klingande men oftare sorgsna och svårmodiga sång. En obotlig sjukdom bröt i slutet av 1880-talet hans kraft och stäckte hans konstnärsbana.
Bland övriga författare, som debuterade under 1880-talet, märkas lyrikern Daniel Fallström (född 1858), vilken i flera diktsamlingar (I gyllenrött, Vita syrener m. fl.) besjungit naturen (företrädesvis Stockholms och skärgårdens), livsglädjen och kärleken; Alfhild Agrell (född 1849), som utgivit av Ibsen påvärkade dramer (Räddad, Dömd) och humoristiska berättelser från Norrland (Hemma i Jockmock, Nordanfrån); Mathilda Roos (född 1853, död 1908), vilkens i början realistiska diktning under senare år blev alltmera religiöst färgad (berättelserna Höststormar, Helgsmåls-klockan, Vit ljung m. fl.); Hilma Angered-Strandberg (född 1855), som berättat om svensk-amerikanernas liv i den nya världen (Den nya världen) och här hemma (Hemma); Georg Nordensvan (född 1855), en av vår tids främsta konsthistoriker (Svensk konst och svenska konstnärer, Konsthistoria m. fl.), som även i skönlitterära värk (Figge) skildrat konstnärernas liv, samt finländaren Jakob Ahrenberg (född 1847, död 1914), vilken utgivit präktiga bilder från östra Finland, bland dem den förträffliga boken Hihuliter, som skildrar religiösa rörelser på finska landsbygden, samt novellerna Från Karelen och Familjen på Haapakoski, i vilken han visar, hur fosterlandskänslan förslappas hos finländare i rysk tjänst.
[35] Kompromissa = pruta av på sina grundsatser eller sin övertygelse.
[36] Debut = första offentliga framträdandet.