Karl August Tavaststjerna (född i Finland 1860, död 1898) gjorde sig först uppmärksammad genom en samling lyriska dikter (För morgonbris). I såväl dessa som flera följande prosaarbeten (Marin och genre m. fl.) tecknar han med förkärlek havet, med vilket hans eget oroliga och trotsiga sinne företedde en viss likhet. Efter några år följde den av en vemodig stämning präglade berättelsen Barndomsvänner, varmed realismen gjorde sitt intåg i Finland, skådespelet Affärer, samt romanerna Hårda tider, med ämne från nödåret 1867, Kvinnoregemente och En patriot utan fosterland. Sin egen barndoms historia förtäljer han i boken Lille Karl. Främst i formellt hänseende stå hans arbeten från senare år. Bland dem märkes den stora epopén[39] Laureatus, i vilken han skildrar ett diktaröde. Ett tungt svårmod framlyser i flera av hans skrifter.
Tavaststjerna var en lyriker med realistisk läggning och räknas som den främste av det yngre Finlands diktare. Näringsbekymmer och andra olyckor förbittrade hans liv, som han mestadels tillbragte på resor. Under sina sista år fann han en knapp bärgning i pressens tjänst.
Ola Hansson.
Ola Hansson (född 1860) började som realist men har sedan anslagit andra toner. I flera samlingar stämningsfulla dikter har hån strävat efter att »säga det osägbara, att återge det djupaste och innerligaste i känslolivet», under det att han i andra skildrat det skånska landskapets natur (diktsamlingen Notturno[40], prosaskisserna Sensitiva amorosa). I några realistiska noveller (Fru Ester Bruce, Före giftermålet, En uppfostrare) äro även motiven hämtade från Skåne. Tidigt begav sig Ola Hansson till utlandet och har sedan mestadels vistats i Tyskland, där han på tyska offentliggjort en mängd arbeten av skilda slag. Mest bemärkt har han blivit som litterär essayförfattare.[41] De flesta av dessa alster har han sedan även utgivit i hemlandet. Ganska mycken uppmärksamhet väckte de egenartade små prosaskisserna Ung Ofegs visor, och i ännu högre grad blev detta fallet med den självbiografiska romanen Resan hem, vari han häftigt angriper de litterära förhållandena i Sverge. Efter en i början av 1900-talet genomgången inre kris utgav han diktsamlingen Det förlovade landet, i vilken den känslige stämningsdiktaren även visar sig vara en uddig satiriker. Denna samling följdes snart av Nya visor och På hemmets altare, i vilka hans gamla diktaråder väller stark och stämningsmättad som förr.
Ola Hansson är den mest ingående själsskildraren bland svenska lyriker. I anslutning till innehållet är hans vers mjuk, smidig och melodisk. Formen är konstfull men sällan regelbunden; takten och raderna växla. Bland svenska författare är Ola Hansson den förste som i större utsträckning använt den fria, orimmade versen. Även som prosaist är han berömd. Ofta är hans språk dock ganska mycket bemängt med danska ord och uttryck. — Den skånska riktning som vid 1900-talets början gjorde sig bemärkt i vår vitterhet, har i Ola Hansson sin lärofader och föregångsman.
Axel Lundegård.
Axel Lundegård (född 1861), en av realismens ivrigaste förkämpar, debuterade med en samling noveller, I gryningen, vari han skildrade en del förhållanden i studentlivet. Som förut nämnts, samarbetade han en tid med Ernst Ahlgren, vilkens liv han tecknade i den omtalade biografien Victoria Benedictsson. Hennes livshistoria ligger också till grund för Lundegårds roman Elsa Finne, vilken väckte ett stort uppseende. Av hans övriga förträffliga teckningar ur nutidslivet må särskilt nämnas romanerna Titania, Prometeus, Asra, Känslans rätt.
Lundegårds historiska intresse har emellertid alltmer dragit hans håg åt historisk-romantisk diktning. I den stora romancykeln Struensee har han tecknat den från Danmarks historia bekante äventyraren och statsmannen med samma namn. Från kalmarunionens dagar har han hämtat motiven till de pittoreska[42] medeltidskrönikorna Drottning Margareta, Drottning Filippa och Drottning Cilla.