högättad hövding,
slagsvärd vid sidan,
skölden på arm.»
Ur »Rings drapa» av Tegnér.
[3] »Tors hammare stulen» (Läsebok för folkskolan, st. 109), bearbetning efter Trymskvädet av V. Rydberg.
[4] Om den isländske skalden Torarin Lovtunga, vilken vistades hos Knut den store i Danmark, berättas, att han om denne diktade en drapa (större kväde), som i sångarlön inbragte honom 50 mark silver.
[5] »Saga» betyder ursprungligen historisk berättelse.
Medeltiden
(1200-1521).
Det tidevarv i Sverges historia, som begynner med kristendomens slutliga seger över den gamla hedniska gudatron, företer i många stycken väsentliga skiljaktigheter med den föregående tiden. Den kristna lärans förkunnare arbetade nämligen ivrigt på att hos folket utplåna hednisk sed och hedniska föreställningar, med ett ord, en stor del av den forntida odlingen. Fornnordisk diktning upphörde, och de gamla sagorna och sångerna föllo i glömska. Först vid mitten av 1200-talet börjar en ny inhemsk litteratur uppspira. Sverge hade vid denna tid, genom de kyrkliga förhållandenas ordnande i överensstämmelse med vad som redan skett i andra katolska land, kommit i närmare beröring med södra och västra Europas kulturländer. Den andliga odlingen i Norden blir därefter en återspegling av riddartidens kulturliv. Bildningen omhändertogs nu av kyrkan, i vars skydd och till vars ära bildande konster men även musik och poesi blomstrade. Många av kyrkans män idkade vetenskapliga studier, och i ett flertal kloster samt i stiftsstäderna upprättades skolor, vilka dock huvudsakligen avsågo att meddela undervisning åt blivande präster. Bland dessa funnos även sådana som sedan fortsatte sina studier utomlands (såsom vid universitetet i Paris, högskolorna i norra Italien och Tyskland). Bonden såväl som herremannen på den tiden insåg föga nyttan av boklig lärdom. År 1477 grundades i Uppsala av ärkebiskop Jakob Ulvsson Sverges första universitet, vilket emellertid snart råkade i förfall.
Medeltidens litteratur utgick huvudsakligen från klostren, varest böcker avskrevos och samlades. På grund av det tidsödande arbetet (varje bokstav präntades, och boken pryddes dessutom ofta med målningar) blevo dessa handskrifter emellertid mycket dyrbara. Några kloster ägde dock betydande boksamlingar. Flertalet handskrifter äro avfattade på latin, vilket var de lärdas språk och nyttjades i vetenskapliga samt i de flesta religiösa skrifter. De älsta till vår tid bevarade handskrifterna på svenska äro landskapslagarna, från slutet av 1200- och början av 1300-talet. I övrigt återstår föga av den svenska medeltidslitteraturen. En stor del av de i klostren befintliga boksamlingarna gick nämligen förlorad vid den ödeläggelse, av vilken dessa drabbades under reformationstiden.