Fredrika Bremer.
Fredrika Bremer (född i Finland 1801, död 1865) har i en rad romaner givit värklighetstrogna skildringar ur svenskt vardagsliv. Hennes förnämsta arbete, Grannarna, en roman i brevform, innehåller många utmärkta karaktärsteckningar, och hon har i densamma givit en förträfflig skildring av livet på en svensk herrgård vid 1800-talets början. Sina romaner, som blivit spridda över hela världen, utgav hon under titeln Teckningar ur vardagslivet. Några av dem äro tendensskrifter,[32] i vilka hon uppträder som en varm kämpe för genomförandet av åtskilliga sociala reformer. Framför allt arbetade hon för att vidga kvinnans värksamhetsfält och grundlade den svenska kvinnorörelsen. Hennes reseskildringar från gamla och nya världen förskaffade henne allmänt erkännande.
Emelie Flygare-Carlén.
Har Fredrika Bremer företrädesvis givit bilder ur den mera bildade medelklassens liv, skildrar däremot tidevarvets andra stora romanförfattarinna,
Emelie Flygare-Carlén (född i Bohuslän 1807, död 1892), den enklare medelklassen och folket. Redan som barn företog hon i faderns, en sjökapten Smiths sällskap vidsträckta färder i den bohuslänska skärgården och blev härigenom tidigt förtrogen med västkustens förhållanden och den befolkning, som hon sedan i sina romaner på ett så mästerligt sätt tecknat. Hennes första skärgårdsskildring, brottmålsromanen Rosen på Tistelön, räknas till det yppersta, som svensk prosadikt hittills åstadkommit. Bland fru Flygare-Carléns övriga västkustberättelser förtjäna att omnämnas Ett köpmanshus i skärgården, hennes största arbete, samt Pål Värning. I Skjutsgossen, som förskriver sig från en något tidigare period än de förut nämnda, förtäljer hon en fattig adelsmans öden. Stort uppseende väckte tendensromanen En natt vid Bullarsjön, i vilken hon angriper det religiösa hyckleriet.
Emelie Flygare-Carlén förebådade realismen och var på sin tid Sverges mest lästa författarinna. Ännu i dag utkomma hennes bästa värk i nya upplagor. Flera av dem äro översatta till främmande språk.
Karl Anton Wetterbergh (född 1804, död 1889) skrev under märket Onkel Adam smärre berättelser, genremålningar, som han lät införa i tidningarna, och när dessa skildringar vunno bifall, fortsatte han med större tendensromaner, såsom Pänningar och arbete, Samhällets kärna, Simon Sellners rikedomar m. fl. En varm människokärlek framlyser ur alla hans skrifter, vilka företrädesvis innehålla bilder ur småstadslivet. I barntidningen Linnéa, som han under många år utgav, skrev han en mängd sagor, poem och berättelser, vilka väckte de ungas förtjusning, och som skriftställare för barn förtjänar Onkel Adam att nämnas vid sidan av Sakarias Topelius.
