Karl Vilhelm Böttiger (född 1807, död 1878) framträdde samtidigt som Runeberg med en samling känslofulla, delvis dock något pjunkiga dikter. Av honom är den välkända sången Kväll och frid (» Stilla skuggor »), till vilken Geijer satt musiken. Böttiger var även en framstående översättare samt författare till flera levnadsteckningar, bl. a. över Tegnér, med vilkens dotter han var gift.
B. E. Malmström.
Bernhard Elis Malmström (född 1816, död 1865) skrev i sin ungdom några av de vackraste lyriska dikter vår litteratur har att uppvisa. Mest känd är den till formen undersköna, till innehållet något dunkla romansen Vi suckar det så tungt uti skogen? En av Malmströms större dikter, Fiskarflickan på Tynnelsö, påminner något om Tegnérs Axel. Stor berömmelse förvärvade han för sin elegi Angelika liksom för de smärre skaldestyckena Ödmjuker er och Brudsmycket. Han är även bekant som litteraturhistoriker.
K. V. A. Strandberg.
Karl Vilhelm August Strandberg ( Talis Qvalis, född 1818, död 1877) var i sin ungdom en politisk frihetsskald, som sökte ämnen för sin sång i dagens brännande frågor. Längre fram (efter revolutionsåret 1848) anslog han en lugnare ton och besjöng svenska historiska minnen, varvid hans diktning något kom att påminna om Runebergs. Hans första diktsamling, Sånger i pansar, innehåller bl. a. den djärva sången Vaticinium,[31] som han först uppläste vid en studentfest i Lund, och i vilken han manar sina landsmän att åter gripa till vapen mot Ryssland. Bland dessa tidigare dikter förekommer även den av Otto Lindblad tonsatta Kungssängen. Av Strandbergs övriga dikter må nämnas Birger Jarl, Vasasång, Mitt döda barn, De små nattvardsbarnen m. fl. Under en lång följd av år var han värksam som tidningsman. Han gjorde sig även bemärkt som översättare av den engelske skalden Byrons berättelser på vers. En lång sjukdom fördystrade hans sista år. Han dog, sittande vid sitt skrivbord. Kort förut hade han fullbordat sin svanesång, Tack för god vakt.
Oskar Patrik Sturzen-Becker ( Orvar Odd, född 1811, död 1869) var en framstående tidningsman, som vann uppmärksamhet för sina »följetonger» (kåserier). Han var även en fin lyriker och utgav ett par diktsamlingar ( Min fattiga sångmö m. fl.). Sturzen-Becker var ock känd som en ivrig anhängare av skandinavismen.
Vilhelm von Braun (född 1813, död 1860) var en av de första skildrarna av vardagslivet och en av realisternas föregångsmän. Hans sånger erinra något om Bellmans, äro ofta humoristiska men på samma gång vemodiga, ibland grovkorniga och av självsvåldig form. Bland de bästa äro de allbekanta Mitt konterfej, Kvinnoögat och Hjälten.
Elias Sehlstedt (född 1808, död 1874) skrev en mängd humoristiska Sånger och visor, i vilka han på ett enkelt och älskvärt sätt besjunger naturen och livet.