En annan storstadens diktare är
Henning Berger (född 1872), vilken vann uppmärksamhet redan med sin debutbok, Där ute, en samling präktiga berättelser ur svensk-amerikanarnas liv. Denna följdes snart av den gripande och medryckande chicagonovellen Ysaïl. Efter flera samlingar smärre berättelser, bland vilka märkas många små mästerliga teckningar ur stockholmslivet, utgav Berger sitt omfångsrikaste värk, tre stora romaner, vari han skildrar en ung drömmares utvecklingshistoria. Första delen, Drömlandet, är en berättelse från Stockholm i slutet av 1880-talet, den följande, Bendel & Co, har händelserna förlagda till våra dagars Chicago, och tredje delen, Fata morgana, är en bild ur de senaste årens svenska affärsliv. Bergers senaste alstring utgöres huvudsakligen av mindre noveller och berättelser ( Livets blommor, Ur larmet, Hörnfeldt ). Högst av dessa står berättelsesamlingen Livets blommor, måhända det mest betydande arbete Berger hittills skapat. Samlingen innehåller fyra berättelser från olika åldrar, av vilka isynnerhet den första ( Anemone ) och den sista ( Vintergröna ) med sin vemodsmättade stämning äro av särskilt stark värkan. Han hämtar för övrigt gärna sina motiv ur nutidslivet ( Gulaschbaronerna m. fl. arbeten).
Berger äger en utomordentlig förmåga att fotografiskt teckna det pulserande livet i storstäderna. Hans amerikaskildringar stå i det hänseendet synnerligen högt. Invandrarnas oerhörda mödor och ansträngningar för att slå sig fram i den nya världen har han framhållit mera målande och övertygande än någon annan svensk författare.
K. G. Ossiannilsson.
Karl Gustav Ossiannilsson (född 1875) debuterade med ett häfte dikter, Masker, i vilka han med ungdomlig hänförelse och hänsynslös kraft red till storms mot tidens vekhet och försoffning, mot det han ansåg orätt och förvänt. Samma käckhet och friska humör prägla även hans följande diktböcker ( Hedningar, Örnar, Svart och vitt, Orkester, Flygskeppet, Lärkan, Hemmet och hemlandet, Tidsdikter ), av vilka de senaste dock även innehålla många dikter med vekare och innerligare tonfall. Sina ämnen hämtar Ossiannilsson vanligen från svunna större tider och från större land än vårt, såsom från den grekiska och romerska forntiden, från revolutionens och Napoleons Frankrike och från vår tids engelska och amerikanska värld, men han har även skrivit ståtliga fosterlandssånger och bedårande vackra dikter om hemmet och kärleken till maka och barn.
Efter ett par mindre uppmärksammade novellböcker med historiska motiv har Ossiannilsson utsänt tre stora romaner, i vilka han skarpt kritiserat hela det modärna samhället, särskilt industrisamhället och dess försummelser och partiskhet mot de kroppsarbetande och fattigare klasserna samt visat de följder sådana försummelser medföra. I den första av dessa romaner, Barbarskogen, skildrar han arbetarnas lott, »deras liv i fabriker, vid hamnar, på hav, deras risker i arbetet till liv, lem och hälsa, deras hemliv och hemlöshet, deras bostäders fattigdom, snusk och hälsofaror, deras hänsynslösa utnyttjning och hänsynslösa avskedande, när de inte längre behövas eller äro till lags», men han riktar även däri skarpa angrepp mot den modärna arbetarrörelsen. Den andra av berättelserna, Slätten, innehåller ett galleri utmärkt tecknade typer från landsbygden och visar, hur stor brutaliteten kan vara hos de maktägande i samhället. Seriens tredje bok, Havet, skildrar 1909 års storstrejk och är på samma gång en teckning ur det modärna affärslivet. Av Ossiannilssons övriga prosavärk är Prästgården en idyllisk julberättelse, som ger bilder ur livet i vardagslag och helgdagsstämning i en prästgård på landet. I den stora romanen Ödets man berättar han om sitt eget liv under barn- och ungdomsåren fram till mannaåldern. Skildringarna från skolpojkslivet och studentlivet i Lund äro det värdefullaste i denna bok. Högre i konstnärligt hänseende står romanen Lille Benjamin, en ny prästgårdsidyll med flera utmärkt tecknade karaktärer. Av Ossiannilssons övriga rika alstring må nämnas de käcka ungdomsböckerna Kung Karl den unge hjälte samt Gustavus Adolphus Magnus.
Ossiannilsson har även försökt sig som dramatiker men har som sådan ej vunnit samma framgång som på diktens övriga områden (det indiska skådespelet Tigerhuden, dramat Jörgen Kock, läsdramat Fågel Fenix m. fl.).
På svenska har Ossiannilsson tolkat några av den engelska poesiens förnämsta värk ( Pippa går förbi av Browning och Atalanta i Kalydon av Swinburne ). Bland engelska skalder ( Kipling ) finner man ock förebilderna till hans egen diktning.
Ehuru Ossiannilssons prosa utmärkes av en stilens kraft och rikedom, som icke är så alldeles vanlig, är det likväl i den bundna formen han når högst. Hans vers är fast och regelbunden med livfulla, ofta nya, krävande rytmer och svår, konstfull rimflätning. Gärna upprepar han ord, rader och strofer samt använder ståtliga, fylligt böljande ord. Allt detta har gjort Ossiannilsson till den näst Fröding och Karlfeldt mest läste av det senaste halvseklets svenska lyriker.