Men då de gjutit, och druckit, så mycket som sinnet dem lyste, 395
Gingo de öfrige hem hvar och en; ty de längtade hvila, —
Låt så bädda hos sig den Gereniske riddaren Nestor
Åt Telemachos, älskad son till ädle Odysseus
Uti en pyntad säng, i skygd af den dånande förgård;
Åt lansgode Peisistratos ock, krigskämparnes höfding, 400
Hvilken i salarna än af hans söner allena var ungsven.
Sjelf deremot han sof i det inre af höga palatset.
Honom redde den bålda gemåln nattläger och sofbädd.
När sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
Hastade upp från sin bädd den Gereniske riddaren Nestor. 405
Och utgången, han satte sig ned på de slipade stenar,
Hvilka han hade åt sig, framför de resliga portar,
Hvita, och glänsande hän, som af olja. På dessa tillförne
Neleus hade sin plats, uppvägande gudar i vishet.
Denne, af döden kufvad, nu ren gått bort till Aïdes. 410
Nu Gereniern Nestor der satt, Achaiernes vårdman,
Spiran i hand; och omkring församlades sönerne mangrannt,
Komne utur sofrummen, Echephron, och Stratios, och
Perseus, och Aretos, och gudjemlik Thrasymedes.
Kom så derefter sjette till dem Peisistratos, hjelten. 415
Der bredevid gud like Telemachos sitta de bödo.
Och den Gereniske riddaren Nestor började orda:
Älskade barn, skyndsamligen nu fullborden min önskan,
Att bland gudarna först jag huld må göra Athene,
Som mig kom synbarlig till gudens herrliga festmål. 420
En till fältet må gå, att dän med det snaraste qvigan
Kommer, drifven utaf koherden, som korna bevakar.
Till storsinnte Telemachos' skepp; det svarta, en annan
Gånge, att bringa kamraterna hit, blott två må han lemna;
En desslikes också gullgjutarn Laerkes befalle 425
Komma, på det qvighornen omkring han gullet må gjuta,
Öfrige stannen J samtlige qvar, och sägen derinne
Tärnorna till, i de ståtliga rum, att de reda en måltid,
Bänkar, och ved jemväl, samt bringa oss klaraste vatten.
Talade så, och de alle nu äflades; kom då från fältet 430
Qvigan, kommo också från snabba och jemna galejan
Den storsinnte Telemachos' män; kom smeden derjemte,
Jernverktygen i hand, fulländningens medel för konsten,
Städet, och hammeren med, och den välarbetade eldtång,
Hvilka han till gullsmidet begagnade; kom så Athene, 435
Att närvara vid offret; den åldrige riddaren Nestor
Gullet gaf, och derefter han kringgjöt hornen på qvigan,
Äflande, så att gudinnan skull' glädas åt skådade smycket.
Qvigan Stratios ledde vid hornen, och ädle Echephron;
Och tvättvatten åt dem, i blommiga fatet, Aretos 440
Hämtande, kom ur kammarn, och kornmjöl hade i andra
Handen i korg; Thrasymedes bredvid, stridståndande hjelten,
Stod med en hvass slagtyxa, beredd, att qvigan ihjelslå.
Perseus höll blodkärlet; den åldrige riddaren Nestor
Började offret med vatten och mjöl, samt bad till Athene 445
Träget, och kastade så pannhåret, som förstling i elden.
Men då de lyktat sin bön, samt offermjölet omkringstrött,
Genast Nestors son, stormodig man, Thrasymedes,
Stående när, högg till; nacksenorna samtliga afskar
Yxan, och qvigans kraft upplöste; då skriade alla 450
Båd svärdöttrar, och döttrer, och Nestors vördiga maka,
Eurydike, den älsta ibland kong Klymenos' döttrar.
Desse lyftande sedan ifrån bredvägiga jorden
Höllo; och qvigan drap Peisistratos, männernes höfding.
Rann så dess svarta blod, och lifvet lemnade benen, 455
Men de styckade henne, och strax utskuro de låren,
Allt i ordenteligt skick, samt dessa med fettet betäckte,
Görande trehvarfs det, och derpå köttstycken de lade;
Brännde på spjelkved sedan den gamle, och glödande vinet
Pågjöt; svennerna höllo bredvid femuddar i händren. 460
Men när låren mu brännts, och de offerinelfvorna smakat,
Skuro de resten i bitar, och kring stekspetten dem fäste,
Stekte, och höllo i händren en hvar hvassuddiga spetten.
Och Polykaste, den fagra, som var bland Neleiern Nestors
Döttrar yngst, mellertid gudlike Telemachos tvagde. 465
Sedan hon tvagit honom, och smort frikostigt med olja,
Kastade han sig kappan omkring, den sköna, och tröjan,
Steg så utur badkaret, till skick odödliga, jemnlik.
Gick, och satte sig ned vid Nestor, männernes herde.
Sedan de stekt det fetaste kött, och dragit från spetten, 470
Sittande spisade de; upp stego då ståtlige männer,
Och ifyllde åt dessa i gyllene bägrarna vinet.
Men till dryck och till mat när de samtligen mättat sin lystnad,
Strax begynte att orda Gereniske riddaren Nestor:
Söner, välan, åt Telemachos nu skönhåriga hästar 475
Leden för vagnen, och spannen uti, att han lyktar sin resa!
Så han sade, och de hörsammade honom, och lydde,
Och skyndsamligen spännde för vagnen de ilande hästar.
Hushållsqvinnan deri nu brödet, soflet och vinet
Packade in, som plä zeusfostrade kongar förtära. 480
Steg så Telemachos upp i den öfverpräktiga vagnsstoln,
Nestors son bredevid, Peisistratos, männernes höfding,
Äfven i vagnsstoln steg, och, fattade tömmen med händren,
Och på hästarna slog; och ej ovillige flögo
Desse, och lemnade Pyliers stad, den höga, bakom sig. 485
De heldagligen skakte sitt ok, det bärande tvesids.
Ned gick solen, och vägarna ren omdunklades alla.
Och då till Pherai lände de an; der bodde Diokles,
Son till Orsilochos, hvilken var sjelf en son till Alpheios.
Natten sofvo de der; gästskänker för dem han ställde. 490
När sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
Spännde de hästarne för, och stego i pyntade vagnen,
Genom porten de körde, och genom den dånande förgård.
Han på hästarna slog, och de ej ovillige flögo,
Kommo till hvetebärande fältet, och derstädes sedan 495
Lyktade färden; så fort dem förde de ilande hästar.
Ned gick solen, och vägarne ren omdunklades alla.
Fjerde Sången.
Till Lakedaimon desse, det däldiga lände, och djupa,
Och inkörde nu hos Menelaos, den ärebekrönte.
Honom de funno ett bröllopsgelag med vännerna många
Firande hemma hos sig, åt sonen och ståtlige dottren.
Henne han sände åt sonen utaf härskingrarn Achilleus; 5
(Ty i Troia han ren tillförene lofvat och samtyckt
Gifva, och gudarne nu fullbordade deras förmälning;
Henne så sände han nu med hästar och vagnar, att fara
Till Myrmidonernes prisade stad, der denne var konung.)
Men åt sin son från Sparta Alektors dotter han förde, 10
Hvilken åt honom var född kärälskelig, båld Megapenthes,
Af slafvinnan; åt Helena mer ej gudarne lifsfrukt
Gåfvo, sedan hon födt tillförne den tjusande dottren
Hermione, med tycke utaf Aphrodite, den gyllne.