v. 1-20. Då ATHENE i gudarnas rådsförsamling klagar
öfver Ithakesiernes otacksamhet mot ODYSSEUS,
öfver hans qvarhållande på KALYPSOS ö, och
det mot TELEMACHOS utställda försåtet,
v. 21-42. befaller ZEUS henne, att helbregda återföra
ODYSSEUS till hemlandet, och HERMES att resa till
KALYPSO, med tillsägelse om ODYSSEUS förlossning.
v. 43-115. HERMES förfogar sig alltså till Ogygia, mottages
af nymfen med välvilja, och berättar sitt uppdrag,
v. 110-144. hvarefter KALYPSO väl klagar öfver gudarnes
afundsjuka, men lofvar ändock att ej längre
qvarhålla ODYSSEUS.
v. 145-170. HERMES aflägsnar sig, och KALYPSO bjuder ODYSSEUS,
som sitter på hafsstranden, och täres af hemlängtan,
att bygga en farkost; sjelf lofvar hon alla resans
förnödenheter.
v. 171-224. Den kloke och varsame konungen affordrar henne
en ed, att hon ej hemligen skall stämpla hans ofärd;
hon aflägger eden, följer hem ODYSSEUS, och
framställer förgäfves resans faror.
v. 225-277. Dagen derpå börjar ODYSSEUS byggnadsarbetet,
hvilket han slutar på den fjerde, och afreser
den femte dagen.
v. 278-493. Efter sjutton dagars segling, då ön Scherias
berg ren synas, uppväcker den från Aithioperna
hemvandande POSEIDAON en förskräcklig storm, ur
hvilken ODYSSEUS räddas af LEUKOTHEA, som skänker
honom sin hårbindel. ODYSSEUS öfvergifver
farkosten, ankommer simmande, nästan utan sansning
af trötthet, till land vid en flodmynning, och
tillbringar der natten, efter omständigheterna.
Sjette Sången.
v. 1-47. Med afsigt att åt ODYSSEUS bereda välvilligt
mottagande hos ALKINOOS, Phaiekernes konung,
erinrar ATHENE, i en dröm, dess dotter,
NAUSIKAA, om klädtvätt.
v. 48-109. Sedan alltså, följande dagen, NAUSIKAA med sina
tärnor åkit till flodstranden, och kläderna
blifvit, i vanlig ordning, tvättade, roar hon sig,
medan de torrka, med bollspel.
v. 110-185. Men då bollen, genom ATHENES föranstaltande,
nedfallit i vattnet, och, vid tärnornas rop,
ODYSSEUS, uppväckt ur sömnen, af NAUSIKAA begär,
att hon må gifva honom kläder, och visa honom
vägen till staden —;
v. 186-250. så villfar hon drottens begäran, och sänder
honom en skrud. Sedan ODYSSEUS densamma påtagit,
smyckas han af ATHENE med utmärkt skönhet, samt
vederqvicker sig med mat och dryck.
v. 251-331. Derefter bjuder honom den hemvändande NAUSIKAA,
att åtfölja sin vagn, tills de hunnit ATHENES lund,
och att der qvarstanna, samt, såsnart hon kunde
synas länd till sin faders boningar, begifva sig
till desamma, och först helsa hennes moder.
Sjunde Sången.
v. 1-36. Efter NAUSIKAA begifver sig ODYSSEUS till
staden, och möter på vägen ATHENE förklädd, samt
beder henne att visa Sig kungaborgen.
v. 37-239. Dit beledsagad, och sedan han beundrat ALKINOOS'
Palats och parker, nalkas han, bönfallande,
drottningens knän, och undfägnas herrligen. Men
när öfrige gästerna bortgått, igenkänner ARETE de
kläder, ODYSSEUS bär, och spörjer, hvadan han
kommer, samt af hvem han dem erhållit,
v. 240-347. ODYSSEUS berättar korteligen sin resas mödor och
faror i hvarefter konungen lofvar honom skepp och
kamrater till hemfärd, erinrande honom att gå till
hvila,
Åttonde Sången.
v. 1-40. ALKlNOOS befaller utrusta ett skepp, och
hembeledsaga ODYSSEUS.
v. 41-93. För de till gästbud kallade drottar sjunger
emellertid DEMODOKOS om striden mellan ACHILLEUS
och ODYSSEUS, för hvilken tårarne frambrista.
v. 94-103. Så snart ALKINOOS märker hans ängslan, uppmanar
han de sina till kämpalekar, för att visa hvad
Phaiekerne gitta i sådant afseende uträtta,
v. 104-151. När dessa slutats, inbjuder LAODAMAS, kongens son,
ODYSSEUS, att äfven försöka sin lycka.
v. 152-234. Men då EURYALOS med otidighet bemöter hans
ursägt, uppträder ODYSSEUS till täflan, besegrar
Phaiekerna i diskoskastning, och utmanar dem,
LAODAMAS undantagen, till allt slags täfling,
v. 235-255. Dervid blifva alle tyste, och ALKINOOS säger,
att hans män endast förstå sig på kapplöpande,
segling, dans och sång.
v. 256-384. Derefter dansa någre utvalde ynglingar, medan
DEMODOKOS sjunger KYPRIS och ARES' kärlek.
v. 385-531. Sedan ODYSSEUS, af Phaiekerna med skänker
behedrad, badat sig, utbrister han i tårar vid
DEMODOKOS' sång, under måltiden, om Troiska
hästen, och Troias förstöring.
v. 532-586. Då ALKINOOS detta märker, beder han ODYSSEUS säga,
hvem han är, hvar ifrån han kommit, och hvarföre
han utbrustit i tårar.
Nionde Sången.
v. 1-38. Sedan ODYSSEUS yppat sitt namn och fädernesland,
v. 39-61. omtalar han de vexlande öden och olyckor, för
hvilka han med de sina, under hemresan från Troia,
alltid varit utsatt. Till en början eröfrar han väl
staden Ismaros, men besegras sedan af Kikonerna.
v. 62-104. Derefter drifves han af en vid Maleia uppkommen
storm till Lotophagerna.
v. 105-230. Från dem kommer han till Kykloperna, qvarlemnar de
öfriga följeslagarena på en nära belägen ö, och beger
sig åtföljd af endast tolf, till POLYPHEMOS.
v. 231-566. Denne uppslukar i tre mål sex af kamraterna, men
ODYSSEUS utsticker Kyklopens enda öga
och räddar sig med största lifsfara därifrån.
Tionde Sången.