v. 1-33. ODYSSEUS fortsätter berättelsen: hurusom han,
anländ till ön Aiolia, af AIOLOS mottog alla
vindarna, inneslutna i säck, med undantag af Vestan,
som borde bringa honom hem till Ithaka.
v. 34-76. Men då hans reskamrater, under förmodan att finna
dyrbarheter, öppnat säcken, drifves han af de
utsluppna vindarna tillbaka till Aiolia, och affärdas
onådigt af Väderguden.
v. 77-274. Dädan kommer han till Laistrygonerna, förlorar
hos dem elfva skepp, men flyktar med det återstående
till ön Aiaia, der KIRKE bor.
v. 275-347. ODYSSEUS, som af HERMES erhållit skyddsmedel mot
KIRKES förtrollningar, frestas af henne till älskog,
hvaråt han dock icke lemnar gehör, innan hon med
ed lofvat återgifva hans snöpligt förvandlade
kamrater mensklig skepnad.
v. 348-550. Efter ett årsvistelse på ön, begär han, och erhåller
af KIRKE tillstånd att afresa hemåt, men underrättas
derjemte, att han, enligt ödenas beslut, dessförinnan
måste besöka underjorden, och rådfråga TEIRESIAS.
v. 551-574. Medan de andre skynda till skeppet, nedfaller
ELPENOR från ett tak, och dör.
Elfte Sången.
v. 1-20. ODYSSEUS seglar med gynnande vind. Som han af KIRKE
undfått, till Kimmerierne och Okeanos.
v. 21-50. Efter fullbordadt offer infinna sig de aflidnes
vålnader, hvilka ODYSSEUS dock vägrar att dricka
af bloden, förrän han rådfrågat TEIRESIAS.
v. 51-80. Först framträder nu vålnaden af ELPENOR, anhållande
om begrafning,
v. 81-89. sedan kommer ODYSSEUS' moder, ANTIKLEIA.
v. 90-150. Följer så samtalet med TEIRESIAS,
v. 151-223. och med besagde ANTIKLEIA.
v. 224-328. Enär hon sig aflägsnat, framträda flera heroïnor, den
ena efter den andra.
v. 329-383. (Härvid afbryter ODYSSEUS berättelsen, men fortsätter
strax åter, ombedd af ALKINOOS.)
v. 384-463. Vidare följer samtalet med AGAMEMNONS,
v. 464-539. och med ACHILLEUS' vålnad.
v. 540-566. Förgäfves tilltalar ODYSSEUS Telamoniern AIAS.
v. 567-625. Derefter får han skåda MINOS med flera.
v. 626-639. Men då stora skaror af vålnader nalkas, rädes han
att PERSEPHONEIA skall tillsända honom det Gorgeiska
hufvudet, hvarföre han återvänder till sitt skepp,
och afreser.
Tolfte Sången
v. 1-15. Sedan ODYSSEUS från Okeanos återkommit till
ön Aiaia, begrafver han ELPENOR.
v. 16-141. KIRKE berättar honom den förestående resans
farligheter,
v. 142-165. af hvilka han dock ej låter sig skrämmas,
utan lossar galejan, muntrar upp kamraterna,
v. 166-200. och undslipper först lyckligen SERENERNA,
v. 291-259. samt räddas derefter från SKYLLA och CHARYBDIS
med förlust likväl af sex kamrater.
v. 260-298. Förgäfves afråder han de öfriga att lägga till
vid Solens ö,
v. 294-323. samt söker åtminstone intala dem, att skona solens
boskapshjordar.
v. 324-365. Icke destomindre slakta desse, på EURYLOCHOS'
inrådan, och plågade af hunger, några oxar,
medan ODYSSEUS sofver.
v. 366-390. Då nu ZEUS, bevekt af Solgudens böner, lofvat hämnas,
v. 391-399. fortfara kamraterne likväl att äta af det heliga köttet.
v. 400-453. Derpå anländer ODYSSEUS, efter en förskräcklig
storm och skeppsbrott, hvarvid alle kamraterne
drunkna, helt ensam, till ön Ogygia, der Kalypso bor.
Trettonde Sången.
v. 1-125. Ytterligare af Phaiekerna med skänker
ihågkommen, tager ODYSSEUS mot qvällen farväl af
ALKINOOS och ARETE; stiger ombord å det för hans
räkning utrustade skeppet, öfverväldigas af en
stilla sömn och utsättes, efter hastigt fulländad
resa, på Ithakas strand.
v. 126-187. POSEIDAON förvandlar till sten, icke långt från
Scheria, det återvändande skeppet; men Phaiekerne
blidka honom med ett offer.
v. 188-428. Omsider vaknar ODYSSEUS; och då han skrämd och rådvill
icke igenkänner fosterlandet, mötes han af gudinnan
ATHENE, som först, under skepnaden af en ung herde,
berättar honom, att denna ö är det djupt saknade
Ithaka; men sedermera, i qvinnogestalt upptäcker
hvem hon egentligen är; undangömmer i nymfernas
grotta hans dyrbarheter; lär honom sättet att döda
friarena, samt lofvar ändteligen återföra TELEMACHOS.
v. 429-440. Derefter, för att göra Odysseus desto meta
oigenkännelig, ombildar hon honom alldeles,
och höljer honom uti en tiggargubhes dåliga kläder.
Fjortonde Sången.
v. 1-79. Svinherden EUMAIOS mottager gästfritt sin,
under tiggareskepnad fördolda, husbonde,
v. 80-190. hvilken förgäfves söker öfvertala honom, som
klagar öfver friarenes oförrätter, och längtar
efter sin älskade husbonde, att denne nånsin mer
skall återkomma.
v. 191-359. Sedan ODYSSEUS hopdiktat en historie om sina
underbara öden, berättar han för EUMAIOS hvad han
derjemte erfarit om dess husbondes återkomst,
v. 360-408. samt söker öfvertyga den tvekande sålunda, att
han betingar sig belöning, ifall han talat sanning,
och underkastar sig döden, ifall han ljugit.
v. 409-456. EUMAIOS slaktar derefter ett gödsvin, offrar åt
gudarna, och bjuder ODYSSEUS till qvällsvard.
v. 457-522. Denne lägger sig derpå till hvila med de öfriga herdarna,
v. 523-533. men EUMAIOS vandrar af till svinstallen.