Tjugonde Sången,
v. 1-21. ODYSSEUS, som hvilar i försalen, bemärker
tärnornas fräckhet.
v. 22-57. ATHENE tröstar honom.
v. 58-121. Om morgon bittida väckt af PENELOPE klagan, begär han,
och erhåller af ZEUS ett lyckosamt järtecken.
v. 122-161. Sedan TELEMACHOS tillspott EURYKLEIA, om hon väl
undfägnat fremlingen, begifver han sig till torgs,
hvaremot hon tillreder måltid åt friarena.
v. 162-240. Tillkomma EUMAIOS, MELANTHIOS och PHILOITIOS.
v. 241-246. Friarenes plan att dräpa TELEMACHOS tillintetgöres.
V. 247-320. Uppträdet med KTESIPPOS.
v. 321-372. Sedan AGELAOS sökt förmå TELEMACHOS att, till hans
fördel, inverka på sin moder, uppskrämmas friarene
genom olycksförebud, den THEOKLYMENOS förklarar.
v. 373-394. TELEMACHOS gäckas af friarena, men återhåller sin
harm, och afvaktar den snart inträffande hämden.
Tjugondeförsta Sången.
v. 1-95. PENELOPEIA föreslår samtliga friarne en täflingsstrid,
samt lofvar äkta den, som gitter spänna ODYSSEUS' båge,
och skjuta med pilen genom ögat på tolf efter hvaran
uppställda yxar.
v. 96-139. TELEMACHOS sjelf skulle, vid fjerde försöket, lyckats
att spänna bågen, om ej ODYSSEUS det förhindrat.
v. 140-244. Men då samtlige friarne ansträngt sig förgäfves, går
ODYSSEUS ut med EUMAIOS och koherden, upptäcker hvem
han är, anordnar om hvad som bör göras och utlofvar
belöning.
v. 245-269. Då nu äfven EURYMACHOS gjort ett fruktlöst försök,
föreslår Antinoos uppskof till morgondagen.
v. 270-310. ODYSSEUS' begäran, ätt äfven få pröfva sin lycka,
afslås högmodigt af samme ANTINOOS.
v. 311-430. Men genom PENELOPES och TELEMACHOS' bemedling,
öfverlemnas dock bågen åt ODYSSEUS; dörrarne stängas;
ODYSSEUS spänner sin båge och skjuter pilen genom ögat
på alla yxarna.
v. 431-434. Härefter rusta sig fader och son till friarnes nederlag.
Tjugondeandra Sången.
v. 1-41. Sedan ODYSSEUS för friarne röjt sig, och hotat
att hämnas lidna oförrätter, börjas nederlagen
och den första pilen träffar ANTINOOS.
v. 42-88. Derefter dödas EURYMACHOS.
v. 89-152. TELEMACHOS, som dödat AMPHINOMOS, afhemtar vapen
från ett annat rum, hvars dörr han ej väl låser;
MELANTHIOS passar alltså på tillfället, och bringar
äfven åt friarne vapen.
v. 153-200. Gripen af de trogna tjenarena, blir han hängd.
v. 201-240. ATHENE manar ODYSSEUS till modig strid.
v. 241-390. Nu nedgöras friarene alla; endast PHEMIOS och
MEDON skonas.
v. 391-456. ODYSSEUS bjuder att liken skola utbäras.
v. 457-477. Tärnornas och MELANTHIOS' straff.
v. 478-501. De redligt sinnades goda mottagning.
Tjugondetredje Sången.
v. 1-68. EURYKLEIA berättar för PENELOPE, att hennes make
hemkommit, och dödat friarena; hvilket hon icke tror.
v. 69-95. Omsider nedstiger hon dock i matsalen, och tager
plats midtemot ODYSSEUS, hvilken hon ej vågar tilltala.
v. 96-116. TELEMACHOS ogillar, men ODYSSEUS ursäktar sådant
förfarande —,
v. 117-151 samt befaller, att, till undvikande af otidigt
kringspridt rykte om friarnes nederlag, anställa
glada danser i palatset.
v. 152-230. Tvättad, omklädd och af Pallas förskönad, igengännes
ODYSSEUS ändtligen af sin gemål,
v. 231-343. med hvilken han samtalar om fordna och kommande tider.
v. 344-372. Följande dag vandrar han till sin fader, LAERTES.
Tjugondefjerde Sången.
v. 1-97. Till underjorden beledsagar HERMES friarenes skuggor,
som mötas, bland andra, af ACHILLEUS och AGAMEMNON.
v. 98-203. Uppå tillfrågan berättar AMPHIMEDON om det fruktlösa
frieriet till PENELOPE och det af ODYSSEUS utförda
nederlaget.
v. 204-411. Emellertid råkar ODYSSEUS sin fader, och öfvertygar
honom, genom säkra tecken, att han är den rätte sonen.
Den af glädje nästan sanslöse LAERTES vederqvickes
af Athene, och inbjudes till måltid.
v. 412-470. Fastän afrådde af MEDON och HALITHERSES, rusta sig
friarenes anförvandter till hämd.
v. 471-547. Men på ATHENE's inrådan göres ända på striden,
och formelig fred afslutas.