Älsklige, aldrig förut inträffade någonsin sådant;
Hvilken förlustelse bragte en gud i detta palatset!
Fremmande mannen och Iros de hota att nu mot hvarandra
Kämpa med händren; låtom oss snart dem reta tillhopa!
Så han sade; och skrattande upp de rusade alla, 40
Och de trasiga tiggrarna kring de trängde sig samman;
Och Antinoos talte, som var en son till Eupeithes:
Hören mig, modige friare J, att jag något må säga:
Här getmagarne ligga i eld, dem vi oss till qvällsvard
Lagade, först uppfyllande väl med blod och med ister. 45
Hvilkendera nu vinner, och går med seger ur striden,
Han framträde, och tage bland alla den honom behagar!
Städs må han äfven gästa med oss; men icke en annan
Tiggare låte vi träda härin, för att bettla sen mera.
Så Antinoos sade; men dessa behagade talet. 50
Och anstämplande svek, utbrast mångråde Odysseus:
Älsklige, icke det sker, att mot yngre mannen en gammal
Gubbe, af nöd hemsökt, framträder i strid; men den slema
Magen mig manar åstad, att jag för huggen må digna.
Men nu, välan, med en dyr ed bören J svärja mig alle, 55
Att mot Iros bevågen, med väldiga handen, ej någon
Slår mig, på öfverdåd, och lägger för honom mig neder.
Sade; och alle sin ed aflade, som denne begärde.
Men då talte igen Telemachos' heliga hjeltkraft:
Fremling, ifall dig manar ditt hjerta och modiga sinne, 60
Att dig värja mot denne, så räds bland de andra Achaier
Ingen, ty den med flere skall slåss, som vågar dig hugga.
Gästmottagarn är jag, och kongarne lemna sitt bifall,
Antinoos och Eurymachos med, förståndige båda.
Sade; och alle dertill biföllo; men redan Odysseus 65
Höljde med trasorna midjan, och blottade dervid de sköna,
Väldiga låren; då röjde sig ock de vidgade skuldror,
Bröstet, och seniga armarna med; vid honom Athene
Stående, ökade lemmarnas kraft för männernas herde.
Friarne alle deråt nu öfvermåttan förvåntes, 70
Och man talade så, anblickande närmaste grannen:
Sannerlig Iros, påstund MissIros, samkar sig ofärd;
Ty så väldiga lår ur trasorna röjer den gamle!
Så de sade; och Iros nu blef rätt illa till sinnes.
Dock han af tjenarne fördes, som gördlade honom med handkraft, 75
Rädd som han var, och omkring hans lemmar darrade köttet.
Och Antinoos trätte, och talade ordet och sade: