Den lilla hvita figuren syntes flytande på vattnet ett ögonblick, och försvann sedan. Detta ögonblick skymdes åter månen af ett nytt moln, som redan nästa minut var borta för att låta den klara månskifvan på nytt belysa vattenytan, der nu endast en försvinnande krusning var det enda märke på den graf som så villigt slutit sig öfver den lille. Ännu en bubbla, och så ännu en. Det var lifvets sista andedrag dernedifrån. Derefter rådde dödens stillhet öfverallt.
Skogen stod som en kyrkogård, fjärden var som en is, så orörlig. Inte en fågel, inte en flägt…
Patronen lyssnade länge. Ingen hade hört eller sett något, intet vittne, intet lefvande. Månen sqvallrar icke, och icke hafvet. Åtminstone på det stället ligger man lugnt.
— — — — — — — — — — — — — — —
Om en qvart var patronen hemma inom sin gårds omhägnad. Peltonens hustru stod på andra sidan, vid grinden, och spejade utåt vägen.
— Hvad ser hon efter, madam? — ropade Uninius, vänd till henne.
— Jag ser efter pojken min, han var med löjtnantens ytterplagg till östra torpet och borde väl vara tillbaka snart, — svarade qvinnan med osäker röst. — Inte har patron sett honom?
— Jag såg honom vid torpet, han kastade »smörgåsar» i sjön. Det är att hoppas att han inte gått och dränkt sig, skatten… Det är djupt vid stranden hela vägen, hon skulle hålla sina ungar hemma så här dags, madam, så skulle det inte hända dem någonting. Hör, säg Peltonen att om han raskar på med det der undanrödjandet i morgon, så skall han få en mark i drickspengar, och hon, madam, hon kan mäta sig lite mer mjölk på qvällarne, om hon häller i en liten sqvätt mer vatten åt hyresgästerna på udden, mjölken är nog stark ändå…
Med dessa ord gick patronen in i huset och reglade dörren efter sig. På verandan sken månen in så klart, att han kunde urskilja de minsta föremål så tydligt som hade det varit dag. Han tog upp sin klocka, ett vackert guldur med fina visare och romerska siffror. Hon var half elfva, kanske en minut öfver.
Han tog en tidning, som låg slängd öfver en stol, och läste, halft frånvarande med sina tankar: »Ångbåtskommunikationer», »Lustresa».