Ändtligen slet hon sig lös från Mortis armar, tog med en nervös och häftig rörelse i kikarn och riktade den utåt.
På hela fjärden syntes intet utom is och åter is. Långt i fjerran stack Gråhara båk ensam upp som en obelisk, kal och grå och enslig. Ogästvänlig och trång syntes klippan nedanför båken, och allt omkring flöt det kalla svarta vattnet som ännu ej var fruset till is. Hvilken vy, dyster och mörk som en sorglig framtid, kall och djup som sjelfva grafven.
Han syntes icke. Dock der bortom holmen skönjes en ensam skridskoåkare, som hittills dolts af Utterns klippor. Han skär långa ytterkanter, i vida cirklar åker han framåt, närmare och närmare kommer han.
Figuren aftecknar sig allt tydligare, och när solen åter sticker fram bakom molnet, skimra de blanka stålskorna, i farten lemnande små hvita skåror i isen.
Malin såg och såg. Hon igenkände honom. Han var der och det röda bältet fladdrade vid farten. Hon såg honom allt tydligare. Småningom fyldes hennes ögon af tårar. Bredvid henne den nye, han som lofvade henne en hel verld af njutningar! All fröjd, all stolt lycka tycktes liksom koncentrerad i hans person. Hans ställning i sällskapslifvet, hans förmögenhetsvilkor, allt! Och hur vacker var han ej, hur smidig och elegant! Om hon bara förut vetat, hvad hon nu visste!
Der kom han, den fattige, som hon lofvat älska, då hon ej hade någon bättre, der kom han för att taga det som så heligt blifvit lofvadt honom.
Öfver allt, der han far fram, skär han hennes namn i isen. M och M och åter M. Hvilka präktiga cirklar! Han känner sig så ung som aldrig förr under hela sitt försakelserika, arbetssamma lif! Han tycker sig vara så frisk, så kraftfull och ville ej byta med någon annan man i hela verlden. Han är ju älskad oaktadt sin fattigdom, oaktadt sitt skygga och tölpiga sätt, oaktadt sitt fula röda hår och sitt obetydliga och osköna ansigte!
Hur säll han är! Hans hjerta slår så tacksamt. Hvad Försynen varit god just emot honom, som unnat honom så mycket godt. Ty deruppe står ju hans älskade, hans drömmars ideal och väntar troget! Snart, snart får han trycka på hennes läppar sin första, blyga, trofasta kyss!
— — — — — — — — — — — — — —
Men med rynkade ögonbryn observerade Morti den unge skridskoåkaren.