Man satt vid frukostbordet en morgon och talade om allt möjligt.
Moster Thilda med ett halft dussin af sina barn var kommen på besök från sin prestgård i Orihvesitrakten, och nu skulle de tillbringa några veckar ute på villan hos postdirektörns.
Moster tyckte rätt bra om systerdöttrarne, ehuru hon icke förstod sig riktigt på dem.
Flickorna å sin sida täflade att visa sig älskvärda, de höllo alla af sin moster, hon var deras enda kvinliga nära slägting och hade dessutom genom sitt glada, vänliga väsen förstått att vinna deras hjärtan.
Man kunde inte se någonting fulare som på samma gång var mer intagande. Hennes ansigte var bredt och rödt, håret slätt och färglöst, munnen stor och vänlig och alltjemt i färd med att visa de gula och ojemna tänderna. Men hon såg frisk och kraftig ut, kroppen var sund men hade den fason en god barnaföderska utan tillstymmelse till koketteri gärna får, sedan hon sett den nionde plantan väksa upp ett stycke förbi lindan.
Mannen var prest och hade liksom hon i sin ungdom varit stark läsare. Men nu hade det praktiska lifvet tagit dem begge så starkt i anspråk att de ej mer ansågo sig ha tid till starkt theologiserande.
I fristunderna roade sig pastorn med att vara skomakare, och han hade fullt göra att hålla de nio hela om tårna.
Frun spann och väfde, sydde med glasögon på näsan, och alla seks sönerna och de tre flickorna gingo klädda i ungefär samma slags tyg, sydt i en snitt som var så föga komplicerad som det bara var möjligt.
För resten lefde de ute på landet i god sämja med socknens få herrskap och många bönder, gingo på julkalas och höllo sjelfva majgille, det var deras nöjen. Den femtonåriga älsta dottern liknade sina syskon och sin mor som det ena lingonet liknar det andra. De voro friska, röda och glada, hade goda lynnen, utmärkta magar och god arbetslust.
Det var en hel menighet af arbetsdugligt folk. Den seksåriga flickan gjorde utmärkt nytta som barnpiga till de små, och pojkarne hade hvar sitt handtvärk.