"Men om de nu bli sådana som ska förlåtas, hvad så?" frågade Anna.
"Har ingen nöd bara man skaffar dem ordentligt göra. Har du sett en ordentlig och trägen arbetsmänniska ha tid med liderlighet? Nej, det är lediggång och läsa som gör folk galna".
"Kära moster, den bästa kan ju komma i anfäktelse".
"Ja!" — Moster Thilda suckade en liten förflugen skenhelig suck. "Ja men — så ska' vi förlåta! Det är djefvulen, synden och vårt eget kött som ibland är i vägen och gör oss ondt, då hjelper bönen. Men — fortsatte hon med sin naturliga stämma — men det är inte så farligt! Om folk tvättar sig alla dar och så går i arbete, sofver de om natten och syndar inte".
"Men om de komma i frestelse?" invände Luba.
"Så ska' di få rysk bastu", svarade moster. "En ordentlig rysk bastu med duktigt brass. Jag vill se den som inte kan svettas bort frestelser om han får ordentligt bad, bra med björkbas och så kallt vatten öfver".
Flickorna skrattade. Luba såg försmädlig ut, den enfaldiga landtmänniskan förstod sig på ingenting.
Mostern låtsade inte om, utan fortsatte:
"Man kan dessutom inte tala om frestelser, för andra än karlar. Vi kvinfolk…"
"Jo", sade Luba, "jo, man kan. Vi ha också våra frestelser".