"Det är bara pigor", försäkrade prestfrun, "bara tjenstfolk, och sådana som inte på något vis kunna bli försörjda eljes. Har du någonsin sett en hygglig flicka som har hus och hem, kläder och föda och sådant mer — ha frestelser?"
"Jooo, det kunde ju finnas". Luba såg litet generad ut.
"För det första vet du inte hvad det vill säga, din gulnäbb", log mostern, "och för det andra, så ska' hon ha ris och så en man, om nu någon vill gifta sig med en sådan odugling".
"Jag tycker", förklarade Anna med sin djupaste alt, "att en man som hustrun skall förlåta gärna kan ta' en hustru som också haft anfäktelser eller frestelser eller hvad det nu heter! De är lika goda begge två, och kan gärna förlåta hvarann hela lifvet igenom, så får di ömsesidigt se hur roligt det är. Nej, kära moster, jag vill inte gifta mig, för karlarne är så usla så, — de gamla som de unga! Jag har mina erfarenheter från allra första hand, åtminstone om de gamla".
"Hyss!" Lina såg allvarligt på systern. För att blanda bort saken sade hon:
"Och jag vill inte gifta mig för att jag inte kan få en man som håller af mig så högt och så länge jag vill".
"Och jag", Luba såg upp med flammande ögon, "jag vill inte gifta mig för att jag inte vill ha barn, och jag inte vill vara bunden vid en hela mitt lif, och jag bara vill älska, för det är bara kärleken som är värd att lefva för".
Moster Thilda tappade sin potatis och lät gaffeln bli stående rakt ut, pekande i luften. Anna fick en hostattack och Lina hade otrolig hast att med fingret sopa bort en hop brödsmulor som samlat sig kring hennes tallrik.
"Hvad är det för skräpprat?" brast slutligen moster Thilda ut. "Är du galen? Älska? Älska mig hit och älska mig dit? Hvad vill du med kärlek? Det är det man lär af allt det hufvudstadslifvet och det läsandet. Kärlek! Sådant skulle en anständig människa aldrig tala om! Det är det värsta som finns. Kärlek, och superi och kortspel, det är tre nätta saker. Söta Luba, skall vi säga till om bastu? Åh nej, det var bara joller du sade där. Skada att jag inte har Mattias här så fick du veta något! Han kan predika! Kan man tro, flere än en! Herre Jemine kära barn, har du bara fått en så ber du nog Gud bevara dig för flere".
Moster tog igen sin hjärtnjupna ton.