Sä ropade han an en iswoschick. Det var knappt att han orkade stiga i släden. "Kör", stammade han, "kör fort".
Kusken frågade något, men fick ej svar.
Så körde han.
Det gick med en fart, slängde från den ena rännstenen till den andra och tog stöt i hörnen så släden skvättade högt upp.
Postdirektörn dinglade utan en smula hållning af och an där han satt.
Han hickade våldsamt och kunde inte förstå hvarför det gick så oroligt.
Hans tunga och oviga kropp beskref häftiga bågrörelser och vajade allt
efter stötarne och slängarne.
De körde och körde.
"Hvart fan kör du?" ropade postdirektörn hest mellan sina hickskof.
"Hvart skall jag då köra?" frågade iswoschicken med största ro.
"Vet du inte det, din tusans karl?" röt han.
"Hvad skul' en stackars fan som jag veta när inte herrn vet sjelf heller".