HERTIGEN. Så ville jag ej ändra dina öden. Ett trappsteg blef du fallne yngling där, som lyfte herskarns fot och föll i sär.— (Fanfarer höras). Hör menighet! Fanfarerna oss kalla, till makten mig, till frid och framtid alla!
ERICUS ERICI. Du evige! Behöfves då, att alt, på hvilket världen hvilar, kärlek, trohet och plikt och ära, svikta skall som rö och tusen hjärtan brista, för att världen skall skuffas fram en tumsbredd på sin väg!