SCHEEL.
Kom, följ med mig, så få
Vi talas närmre vid. Följ med, soldat!
(Scheel, Daniel Hjort, första soldaten gå in i boningshuset.)
Elfte Scenen.
ANDRA SOLDATEN (ensam). Det der betydde något. Har den der icke något ondt i sinnet mot oss, så har han det mot någon annan. — Huh, det är så hemskt och dödstyst i månskenet. Jag vill sjunga min visa. (Sjunger.)
(Mel. O, Wermeland, du sköna, du m.m.)
I stugan väfver vännen, jag håller så kär,
För sakna'n så häftigt väfven lider.
Min fader mig gaf vid vårt afsked sitt gevär,
Det är ifrån konung Göstas tider.
Det klappar mig på axeln, liksom en trofast vän,
Och när jag blir gammal, min son får det igen,
Det får han, om jag lefver så länge.
Nu skördas på åkern och bergad är hvar äng,
Gud gifve att rik vore säden!
Och kommer jag ej åter, så får jag blodig säng;
Godt sofver man, när man dör med heder.
Ty dålig den bonde, som ej från plogen går,
När det med tro och frihet i landet illa står.
Gud skydde vår hertig och Sverige! —
Tolfte Scenen.
ANDRA SOLDATEN. DANIEL HJORT (kommer från boningshuset). Senare SCHEEL.